Samordnings- och stödåtgärd (CSA)

En samordnings- och stödåtgärd bedriver ingen forskning. Den samordnar, nätverkar, utreder, standardiserar, sprider, bygger gemenskaper, stöder politik eller förbereder marken för framtida arbete. Innehåller din ansökan ett experiment är det ingen CSA.

Den finansieras till 100% av de stödberättigande kostnaderna för varje deltagare, med samma schablon på 25% för indirekta kostnader. Budgetarna är mindre än för forskningsåtgärder (ofta €1, 3 miljoner) och löptiderna kortare, vanligen två till tre år.

Behörigheten är lösare. Många CSA-topics godtar en enda juridisk person etablerad i en medlemsstat eller ett associerat land, utan något trelandskrav alls, vilket gör dem till programmets mest tillgängliga samverkansinstrument för en organisation som aldrig har koordinerat något.

Sidgränsen är 30 i stället för 45, och det är en verklig begränsning snarare än en formalitet: samma tre utvärderingskriterier ska tillgodoses på två tredjedelar av utrymmet. CSA-ansökningar faller oftare på vaghet än på bristande ambition, eftersom det inte finns någon experimentplan att förankra skrivandet i.

Skälet att bry sig om CSA:er är strategiskt snarare än ekonomiskt. De placerar en organisation inne i den krets som kommer att skriva nästa arbetsprograms topics, de bygger det partnernätverk en senare RIA eller IA behöver, och de ger en meritlista hos finansiären. En första CSA är ofta den billigaste vägen in i ett fält som senare betalar mycket bättre.