National R&D Innovation Act (국가연구개발혁신법)

National R&D Innovation Act gav varje koreanskt ministerium en enda uppsättning regler för forsknings- och utvecklingsfinansiering. Före den skilde sig deltagandevillkor, kostnadsslag, rapporteringsformat och skyldigheter mellan ministerier, så ett team som gick mellan program fick lära om pappersarbetet varje gång och varje specialiserad institution höll sig med sin egen tolkning.

Lagen förenade ramverket: en definition av en deltagande organisation, en struktur för kostnadsdelning, en uppsättning skyldigheter efter beviljandet, ett förhållningssätt till resultat och deras ägande. IRIS är det system som byggdes för att tillämpa den, och de två kom samtidigt.

För en utländsk läsare är det här det dokument som gör koreanska utlysningar jämförbara med varandra. När du väl förstår ramverket är en obekant utlysning från en obekant institution läsbar, eftersom kategorierna är desamma.

Den öppnade inte systemet för utländska sökande. De flesta nationella FoU-program kräver fortfarande en koreansk juridisk person som ledande forskningsinstitution, med utländska organisationer som deltagare i ett koreanskt lett projekt. Vissa program är uttryckligen internationella och säger det; utgångsläget är det inte.

Den standardiserade också vad som händer med resultat och outnyttjade medel, vilket är den del som betyder något vid slutet snarare än vid början. Skyldigheter att rapportera utfall, och att återbetala medel som inte använts korrekt, gäller enhetligt oavsett vilket ministerium som stod för budgeten.