Spridning, nyttiggörande och kommunikation

De tre orden är inte synonymer och bidragsavtalet behandlar dem olika. SPRIDNING är att göra resultaten offentliga för dem som kan använda dem, publikationer, konferenser, standardiseringsorgan, öppna dataset. NYTTIGGÖRANDE är att använda resultaten själv, kommersiellt eller på annat sätt, inklusive att licensiera dem till andra. KOMMUNIKATION är att berätta för en bredare allmänhet att projektet finns och varför det betyder något.

Ansökningar smetar rutinmässigt ihop alla tre till ett stycke med en webbplats, ett konto på ett socialt nätverk och en plan på fyra artiklar, och tappar poäng på Effekt för det. Utvärderare letar efter tre skilda planer med skilda målgrupper, skilda kanaler och skilda mått på framgång.

Kommunikation har skyldigheter knutna till sig. Projektets resultat måste visa EU-emblemet och en uppgift om finansieringen, tillsammans med en friskrivning om att åsikterna är författarnas egna. Det gäller publikationer, presentationer, webbplatser och infrastruktur, och det kontrolleras vid granskningen.

Nyttiggörande är det som har verkliga tänder. Det finns en skyldighet att nyttiggöra resultaten, ett krav på att rapportera hur, och den beviljande myndigheten kan ingripa där ingenting händer. ”Vi kommer att publicera artiklar” är spridning, inte nyttiggörande, och att ange det som nyttiggörande talar om för granskaren att konsortiet inte har tänkt på vad som händer efter månad 36.

Planen ska namnge människor och datum snarare än avsikter. Vilken partner ska licensiera vad, till vem, när; vilket standardiseringsorgan, vilken kommitté, vilket möte; vem äger webbplatsen efter att projektet tagit slut. Effektpoängen belönar konkretion här mer tillförlitligt än ambition.