Bidrag in natura

Ett bidrag in natura är en resurs som inte är pengar och som räknas in i projektet: personaltid som ingen fakturerar, användning av utrustning eller lokaler, skänkta tjänster, material som ställs till förfogande. Det är så en organisation bidrar utan att överföra pengar.

Om det räknas mot ett krav på medfinansiering är helt och hållet en fråga om programmets regler, och systemen är skarpt oense. Vissa godtar in natura fritt, vissa godtar det bara från angivna källor, vissa kräver att en bestämd andel av insatsen är KONTANT, och vissa godtar det inte alls. Koreas nationella FoU-program är ett tydligt exempel på hur kontantkravet fångar sökande som budgeterat forskartid.

Värderingen måste vara försvarbar och dokumenterad. Personaltid värderas till faktisk lönekostnad, inte till kommersiella priser; användning av utrustning till avskrivning eller en fastställd intern sats; skänkta tjänster till vad en jämförbar tjänst skulle kosta. Optimistisk värdering är den vanligaste anmärkningen på det här området.

Samma insats kan inte räknas två gånger. Tid som redan belastat ett annat bidrag, eller redan räknats som medfinansiering på annat håll, är inte tillgänglig här, och revisorer stämmer av mellan finansiärer just därför att det är här dubbelräkning uppstår.

Bekräfta hanteringen innan du bygger budgeten på den. Att efter beviljandet upptäcka att din insats måste vara kontant är ett problem utan billig lösning, och det är ett rutinskäl till att organisationer drar sig ur mellan urval och signering.