Indirekt kostnadssats (F&A)

Amerikanska federala bidrag använder ingen fast omkostnadsprocent som Horizon Europe gör. I stället FÖRHANDLAR en organisation fram en sats med en enda federal myndighet, och det avtalet (ett negotiated indirect cost rate agreement) respekteras sedan av alla andra federala myndigheter.

Satserna varierar enormt. Stora forskningsuniversitet har vanligen satser en bra bit över 50%, sjukhus ännu högre, små icke-vinstdrivande organisationer långt lägre. Satsen speglar organisationens reviderade omkostnadsstruktur, inte ett politiskt val, och att förhandla fram en för första gången är en betydande redovisningsövning.

En organisation som aldrig har förhandlat fram en sats kan i stället ta DE MINIMIS-satsen utan någon förhandling alls. Den satsen var 10% i många år och höjdes till 15% i 2024 års revidering av regelverket, och gäller bidrag som utfärdats från oktober 2024. För en utländsk sökande utan avsikt att förhandla med en amerikansk myndighet är det det praktiska alternativet.

Basen betyder lika mycket som procentsatsen. Satserna tillämpas oftast på MODIFIED TOTAL DIRECT COSTS, som utesluter utrustning, investeringar, deltagarstöd, och den del av varje underavtal som ligger över en tröskel, höjd till $50,000 per underavtal i 2024 års revidering. En sats på 50% på en bas som utesluter större delen av budgeten ger mindre än en sats på 25% på allt.

Vissa program begränsar genom lag hur mycket omkostnader som får tas ut, under din förhandlade sats, och utbildningsbidrag begränsar det ofta skarpt. Utlysningen anger taket; skillnaden mellan din sats och taket är pengar din organisation får bära själv, och det bör klarläggas innan budgeten byggs snarare än efter beviljandet.